Inte som hemma

Att bo i Malawi är på ett sätt rogivande och härligt och på ett sätt väldigt jobbigt och frustrerande. Jag har tidigare skrivit om uppfattningen om tiden här, när man väl kommer in i känslan av att inte behöva vara effektiv så är det ganska skönt. Men detta är ett av världens fattigaste länder och saker är så annorlunda här. Lagar, regler och traditioner. Att det inte finns el alla dagar, att vara utan rinnande vatten andra dagar är vardagshändelser här. Att laga mat över öppen eld, att tvätta kläder i balja. 

Saker som jag tycker är konstiga är helt normala här. Till exempel så kan man gå och handla en levande kyckling och ta med hem för att äta senare. Då är det bara att ta med den in i minibussen, antingen hålla i vingarna eller i benen på den. Har personen med kycklingen en massa barn med sig, vilket kvinnorna ofta har här, kanske ett barn i sjal på ryggen och ett i famnen och sen kycklingen. Då kan det bli att du får ett barn i din famn, eller kycklingen.

Man kan också gå och handla en get för att ta med sig hem, den går också bra att ta med på minibussen, bind ihop benen och ta med, eller vira fast geten på pakethållaren om man åker cykel.

Att saker här inte är hela eller rena är inget konstigt. Oftast så fungerar inte hastighet-,varvs- eller bränslemätaren i minibussarna. Dörren går sällan att stänga. En gång när jag åkte fick vi punka, en annan gång började motorn att ryka, en tredje gång låg avgasröret inne i bilen och ungefär 2 av 5 gånger får man soppatorsk på vägen. Vardagssaker här som för mig är helt nyupplevda. 

Att vara sjuk i Afrika.

I fyra månader klarade jag mig undan magsjukan i Malawi. 
Trodde att jag skulle klara mig hela vägen. Tyvärr så blev jag sjuk och som grädde på moset var jag helt själv då Daniel var på årsmöte i huvudstaden i fem dagar. Jag var dålig i två-tre dagar sen blev det faktiskt bättre till lördagen och Daniel hade kommit hem. Så vi åkte och badade. Dock blev jag värre igen på lördagkvällen och blev dålig med hög feber. Vi fick åka iväg till en klinik på söndagen för att kolla om jag hade malaria. De hade bara snabbtest som inte är lika pålitliga som ett riktigt blodprov. Det visade iallafall negativt, jag fick lite mediciner för mina besvär. Som tur är så mår jag bättre idag och hoppas att det håller sig så för resten av min vistelse här. För fy fan för att vara sjuk i det här landet.

Bestiga Afrikas högsta berg

Vilka äventyr jag får vara med om under min tid här i Afrika!

Ett stort äventyr var att bestiga Kilimanjaro.
Jag och Daniel gav oss iväg i mitten på Januari för att bestiga Kili. Vi hade tagit med varma kläder från Sverige då vi hade planerat detta innan vi åkte till Malawi.
Vi valde en rutt som skulle ta sex dagar.
Det var verkligen en häftig upplevelse.  Första dagen vi vandrade gick vi genom regnskog och det regnade ungefär halva dagen. Som tur var hade vi hunnit bli ganska torra innan vi kom fram till första lägret på kvällen så vi kunde ha torra och varma kläder dagen därpå.
Andra dagen vandrade vi en lite längre sträcka och växtligheten hade ändrats till mer buskar, mindre träd. Den dagen regnade det mycket på slutet utav dagen och vi ville inte stanna för att äta vår matsäck då man blev kall fort.  Vi hoppade över en fors av vatten och gick förbi spektakulära vattenfall.
Tredje dagen började med att vi skulle ta oss till en hög höjd för att acklimatisera oss för att sedan gå ner ca 500meter för att sova på en lägre nivå. Landskapet bestod nu mest av lavastenar, grus och några få buskar. Vi klarade oss undan regnet ganska bra tredje dagen.
Fjärde dagen började vi med att bestiga "frukostväggen" en häftig brant vägg där det sas att många gav tillbaka sin frukost. Jag tyckte det var den roligaste etappen då vi fick klättra. Använda hela kroppen för att ta oss upp. Sen var det mycket uppför i många många timmar för att nå sista campen inför toppbestigningen. Vi fick äta och vila några timmar och blev väckta 23.30 för att dricka lite te och ge oss iväg mot toppen. Det var en stjärnklar natt och nästan fullmåne. Fantastiskt vackert.  Dock så njöt jag inte länge då jag kände av höjdsjukan ganska fort. Jag blev yr och fick ont i huvudet. Det fanns bara en sak att fokusera på: att ta ett steg när personen framför gjorde det. Vi gick i 6 1/2 timme uppför. Ungefär som att gå uppför en slalombacken. Jag hade mina vandringsstavar att stötta mig med, men kunde knappt stå på benen då jag var så yr och trött. Äntligen kunde vi se toppen. Ny energi kom och när vi var uppe kom solen upp och det var den mest fantastiska soluppgång jag fått uppleva. Jag var så stolt över mig och Daniel. Sen var det dags att gå ner. Mina knän uppskattade inte de branta nedförsbackarna. Vi fick sova lite när vi kom tillbaka till campen och sen fortsätta ner. Både jag och Daniel fick flera blånaglar och ömmande muskler. Men oj vad nöjda vi var när vi kom ner!
Vi blev firade med sång och dans av vårt team som hjälpt oss upp och lagat god mat under färden. Sen fick vi en efterlängtad dusch på hotellet och sömn.

Det var många som besteg Kilimanjaro. Gamla som unga. Och funderar du på det, så våga. Det är en fantastisk upplevelse och utmaning. Sista biten är kräver mycket mental styrka.

Fira jul i Afrika

Nu är min födelsedag, julen och nyår över. Att fira jul här i Malawi har varit både bra och dåligt. Bra då det inte varit någon stress överhuvudtaget. Inget fokus på att köpa julklappar eller stressa i affärer.
Lite dåligt för jag är en julälskare! Älskar traditionen. Att baka kakor, fixa hemgjord leverpastej, pynta, dricka glögg och äta massa gott. Såklart saknar jag julskinkan! En god macka med julskinka på...
Men jag tänker att jag får allt detta nästa jul. Jag har ju upplevt julen i Sverige i 27 år så vad gjorde egentligen en annorlunda, häftig och spännande jul i Malawi? Det var fantastiskt att jag fick uppleva något annat; att se hur de firar jul och nyår här och att få umgås med nyfunna vänner under deras högtid.

Hur har det gått med mitt volontärarbete då? Mja... En positiv sak var att jag faktiskt fick kontakt med min chef, han plockade upp mig och körde mig till kontoret. Där hann vi prata i ca 10 min om vad organisationen jobbar med sen fick jag lite brochyrer att läsa medans han var på möte i 3 timmar. Suck. Sen körde han hem mig och sa att han ska ringa mig i januari när kontoret har öppnat igen. Så vi får se hur allt blir. Är inte så pepp på att vara där känner jag. Men samtidigt vill jag göra något meningsfullt här. Jag har fått hjälp av Daniel och hittat två andra organisationer. En som jobbar med att utbilda om första hjälpen och liknande. Sen en skola som letar volontärer. Tyvärr så ligger den skolan en bit ifrån vårt samhälle. Så antingen får jag cykla en timme dit och sen en timme tillbaka eller åka minibuss som går lite nu och då. Dock så startar dom skolan kl 7. Så det känns lite segt.

 Jaja... jag är fantastiskt nöjd hittills med min resa och njuter av ledighet, värme och att få vara med Daniel. Julledigheten har varit strålande!


Ps Nu verkar det gå framåt med volontärarbetet! Jag har möte med min chef imorgon och skolan har hört av sig och jag är välkommen dit!