Täckstyrkan

I Göteborg finns ett uppbyggt system över hur alla stationer med alla brandmän ska få chans att öva ordentligt.  Vi övar ju varje pass, men har inte riktigt tid att ge oss in i stora projekt då vi alltid måste vara beredda att åka på larm inom 90 sekunder.  För att lösa de större övningarna så kommer en extrastyrka – täckstyrkan med sin brandbil och utrustning till den stationen som ska få öva den veckan. Då får brandmännen chans att öva med sin egen bil och sin egen utrustning under en heldag utan att bli avbrutna av larm.

Täckstyrkan åkte jag med under ett års tid. Det är så att man får söka in halvårsvis till den styrkan då de bara täcker mellan kl 7-17 måndagar till torsdagar. Vill man inte jobba skift utan vanliga arbetsdagar så är denna styrka ett bra val. Jag var så glad att jag fick chansen att vara med under ett års tid. Det var utvecklande att åka runt på alla stationer i Storgöteborg och jobba i olika distrikt. Jag fick uppleva olika studiebesök som jag annars inte hade kunnat gå på. På Kortedala fick jag tex åka till den nya ”arenan” med skidanläggning och fotbollsplan och massa annat. Kungsbacka bjöd på brandöversyn på Freeport och i kriminalvården. Sjukhus, hotell, Älvsborgsbron och tunnlar är annat som jag har fått besöka.

Nu är jag på Gårda brandstation, ett distrikt som har många olika inslag. Det är mycket människor, företag, hotell, spårvagnar, bussar, höghus, lägenheter och butiker. Spännande och utvecklande.

Psykiskt

Att vara brandman ses oftast som häftigt och hjältemodigt. Någon annan kanske bara tänker på innebandy när de ser oss. 

Oavsett vad tanken kring yrket är så är sanningen den att man hamnar i situationer som man inte önskar någon annan människa. Hur hanterar vi psykiska påfrestningar under och efter svåra situationer? Jag själv har blivit förvånad över mitt eget handlande och lugn i olyckor. På något sätt så hamnar jag i en bubbla. Känslor försvinner och handling är det som blir kvar i dessa situationer. Jag minns en olycka där en person var mycket svårt skadad och det var tumult på platsen och väldigt mycket blod. Hade jag varit där civilt hade jag tyckt att det var extremt jobbigt att vara i allt det, medans nu hade jag kontroll på mig själv, jag var skyddad av min uniform, både psykiskt och fysiskt. Efteråt fick gruppen debriefing av något räddningstjänsten kallar kamratstödjare för att få prata ut om händelsen och få en gemensam bild av olyckan. Alla hanterar situationer på olika sätt och blir olika mycket berörda.  Även om jag inte har jobbat som brandman någon längre tid så har jag varit på de enda två dödsbränderna i Göteborg under 2014. Oddsen för det är inte stora då det var på två helt olika distrikt och tidpunkter. Vissa olyckor har fastnat på min näthinna och om jag blundar så kan jag minnas tydligt hur hemska olyckorna såg ut. 

Som sagt, att jobba som brandman är inte alltid så glamoröst.