Att bo i Malawi är på ett sätt rogivande och härligt och på ett sätt väldigt jobbigt och frustrerande. Jag har tidigare skrivit om uppfattningen om tiden här, när man väl kommer in i känslan av att inte behöva vara effektiv så är det ganska skönt. Men detta är ett av världens fattigaste länder och saker är så annorlunda här. Lagar, regler och traditioner. Att det inte finns el alla dagar, att vara utan rinnande vatten andra dagar är vardagshändelser här. Att laga mat över öppen eld, att tvätta kläder i balja.
Saker som jag tycker är konstiga är helt normala här. Till exempel så kan man gå och handla en levande kyckling och ta med hem för att äta senare. Då är det bara att ta med den in i minibussen, antingen hålla i vingarna eller i benen på den. Har personen med kycklingen en massa barn med sig, vilket kvinnorna ofta har här, kanske ett barn i sjal på ryggen och ett i famnen och sen kycklingen. Då kan det bli att du får ett barn i din famn, eller kycklingen.
Man kan också gå och handla en get för att ta med sig hem, den går också bra att ta med på minibussen, bind ihop benen och ta med, eller vira fast geten på pakethållaren om man åker cykel.
Att saker här inte är hela eller rena är inget konstigt. Oftast så fungerar inte hastighet-,varvs- eller bränslemätaren i minibussarna. Dörren går sällan att stänga. En gång när jag åkte fick vi punka, en annan gång började motorn att ryka, en tredje gång låg avgasröret inne i bilen och ungefär 2 av 5 gånger får man soppatorsk på vägen. Vardagssaker här som för mig är helt nyupplevda.
