I mål efter två år

När man söker jobb som brandman är det inte bara en intervju du måste göra, utan olika tester. Det är allt från höjdtester, stresstester och fysiska tester. Jag tycker det är jätteviktigt med dessa tester och att det är en hög nivå på dem. Jag ser det som positivt att det är samma tester både för män som för kvinnor då det i slutändan handlar om att rädda liv. Jag har bevisat att jag har klarat samma tester som alla andra som arbetar här.

 

Det tog för mig bara lite längre tid att komma upp till den nivån. Män har procentuellt mer muskler och har även lättare att träna upp dem. Så jag fick slita i två år för att nå rätt nivå och fortsätter varje träningspass att upprätthålla nivån. Två år är lång tid men eftersom jag var under en rehab-period på grund av mitt opererade knä så fick det ta den tiden. Det var nya muskler som hamnade i fokus jämfört med vad jag annars brukade träna. Det var riktigt jobbigt i början då det oftast inte är roligt att träna det man är dålig på. Efter ett tag märkte jag att jag blev bättre och bättre, att jag började snudda vid testnivån och då fick jag ännu mer energi för att träna mot mitt mål.

 

Testerna för att jobba i räddningstjänsten i Göteborg är följande. 

Stående längdhopp - två meter
Löpning 3000 meter på 13:15 min
Handstyrketest 420 Newton i vardera hand,
Lyft till hakan skivstång 15 kg -  40 repetitioner
Bänkpress 30 kg - 35 repetitioner
Roddtest 500 meter på 1.45 min

 

När jag första gången gjorde testerna i Göteborg för att få sommarvikariat var jag väldigt nervös. Det var en måndag våren 2011. Jag hade knappt sovit under natten, klarade inte av att äta frukost, trots att jag verkligen behövde det. Dagen började på Friidrottens Hus  med jämfotahopp och 3000m. Jag slog personligt rekord på jämfotahoppet och började med bra energi. Löpningen gick bra och efter dessa tester åkte vi till Gårda brandstation för att göra resten av testerna. Bänkpress, handmax och hakdrag var på G. Alla gick galant och pr i handmax!

Sist ut och jobbigast för mig var rodden. Med värdelös teknik så hatade jag denna gren. Jag satte mig på roddmaskinen och min testledare frågade vilket motstånd jag ville ha mellan 1-10. Med lättare motstånd blir det lätt men du kommer inte så långt på draget. Med högre motstånd blir det tyngre men du kommer längre i ditt drag. Jag brukar köra på mellan 7-8. Det stod tre roddmaskiner i en stor gymnastiksal bredvid varandra mot en vägg, jag  bet ihop och började dra. Mjölksyran kom efter hundra meter och en del av hjärnan skrek att jag måste sluta. En annan del hejade på och sade till mig att fortsätta. Det gav mig riktig ångestkänsla att göra denna gren och när jag rott 500 meter stod klockan på 1.50. Jag missade på fem sekunder. Fan! Nu var det kört. Tack och hej för mig. Fy fan. Även om jag gjort mitt bästa och tagit i allt vad jag hade så gick det inte. Jag var så besviken och ledsen. 

Jag åkte hem och la mig. Jag skulle på tester två dagar senare (torsdagen) till Norrköping så då var det att ta nya tag. Ladda upp igen.

Dagen efter testerna i Göteborg så ringer en ansvarig testledare till mig och säger att det blivit ett fel. Min testledare hade glömt att ställa in min roddmaskin på 7-8 i motstånd och jag hade kört på 10.an. Testledaren hade upptäckt detta precis efter jag rott då jag blev så besviken, men hade inte vågat säga det till mig i all förtvivlan. Så jag blev erbjuden att komma och göra om alla testerna igen. Eftersom rodden är sist så kunde jag inte göra om bara den genen, utan måste ha samma förutsättningar som alla andra. Dagen för att göra om testerna i Göteborg var typiskt nog dagen efter Norrköpingstesterna på fredagen.

Torsdagen i Norrköping blev svår att ladda upp till och deras tester liknar inte Göteborgs, utan här är det simning, en bana som man rullar ut slang, bär slangkorgar i trapphus m.m. Samt lite händighetstest med motorsåg och fågelholksbygge. Med tankarna någon annanstans jag testerna och tog ett sent kvällståg till Göteborg för att gå och lägga mig och ladda om för nya tester i Göteborg.

Kroppen var helt utpumpad på fredagsmorgonen och jag ville bara slänga in handduken. Fast hjärnan och hjärtat sade till mig att fortsätta. Jag möttes av två goa brandmän som skulle följa mig genom dagen för att göra om alla testerna. Vi började med att åka till Friidrottens Hus för att göra jämfota längdhopp och sen 3000m. Det gick bra och energin kom tillbaka. Alla moment gick bra och till sist var det rodden kvar, som sagt den grenen jag har svårast för. Med inställning på 7-8 så körde jag igång. Båda testledarna hejar hejade på, mjölksyran sprutade ur öronen. Jag blundade och rodde, hela min kropp var så jävla slut. Mina sista 100 meter har jag knappt något minne ifrån då jag började se dubbelt. När testet var slut så tittade jag upp på skärmen… 1:45 FYFAAAN! Lyckan över att se dessa siffror.

Någon månad senare ringde Räddningstjänsten Storgöteborg och erbjöd mig ett sommarvikariat. Starten på detta fantastiska yrke!